Svenska Fornminnesföreningen

Titel: Svenska Fornminnesföreningen
Författare: Nils Ringstedt
ISBN: 978-91-86939-89-2
Bandtyp: Inbundet
Antal sidor: 246
Vikt: 680
Lagerstatus: Finns i lager
Pris: 80 kr

Lägg i varukorgen

Beskrivning

Svenska Fornminnesföreningen har en lång och spännande historia! Föreningen bildades i november 1869 av flera kända personer, varav många konstnärer. Den drivande kraften var konstnären Nils Månsson Mandelgren.

Nils Ringstedt, fil. dr i arkeologi, har ingående skildrat föreningens snart 150-åriga historia på uppdrag av fornminnesföreningen. Boken har tillkommit inför det förestående 150-årsjubileet år 2019. Läsaren får bland annat bekanta sig med alla intressanta personligheter som genom åren lett föreningen och vad föreningen har sysslat med – intressanta föredrag och studiebesök. Arkeologen Oscar Montelius ledde föreningen i inte mindre än 47 år! Bland andra kända personligheter är professorn i arkeologi Birger Nerman.

Vi får läsa om alla föreningens fonder och stiftelser som medfört stipendier på flera miljoner över åren, inte minst det berömda Hildebrandsstipendiet instiftat 1934 till minne av riksantikvarierna Bror Emil och Hans Hildebrand samt Mandelgrenpriset instiftat 2014 som möjliggjorts tack vare en donation från docent Lennart Karlsson. Vidare får vi stifta bekantskapen med Monteliusmedaljen instiftad 1947 till minne av Montelius. Stipendiater och medaljörer nämns och varför de belönats.

Idag arbetar Fornminnesföreningen med att främja intresset för äldre tiders kultur – främst den svenska och med tonvikten på svensk forntid och medeltid. Föreningen bidrar med sin verksamhet till att främja kulturen! Boken är rikligt illustrerad och omfattar 246 sidor.


Recensioner

I god tid före 150-årsjubileet 2019 utkommer Svenska fornminnesföreningen med en jubileumsbok. Fornminnesföreningen bildades av intresserade personer och föreningar 1869. Först ut, redan 1856, var Föreningen för Nerikes folkspråk. Ett tiotal fornminnesintresserade föreningar utgjorde 13 år senare grunden till Svenska fornminnesföreningen. På agendan stod naturligtvis fornminnen och föremål, men även inslag av språk- och konsthistoriskt material. Alla historieintresserade har denna förening att tacka för mycket. År 2014 var antalet medlemmar 228 – det borde kunna vara många fler. Av dessa är 34 ständiga ledamöter.
Nils Ringstedt har haft en grannlaga uppgift att gå igenom föreningens historia och att presentera mottagarna av stipendier och medaljer som föreningen delat ut sedan begynnelsen, till exempel Hildebrandsstipendiet och Monteliusmedaljen. För dem i fornminnesbranschen är det förstås intressant att veta vem som fått vilket pris, vilket år och hur prismotiveringen löd. Men det gör att boken riktar sig till de redan ”frälsta” och inte lika mycket till en bred allmänhet. Man skaffar sig antagligen inte så många proselyter till föreningen med boken, men det var nog inte heller det primära syftet. Syftet var att dokumentera en väsentlig förenings historia.

Alla resor och möten som föreningen har arrangerat genom åren är givetvis med. De tre första sommarmötena hölls i Växjö, Örebro respektive Visby i början av 1870-talet. I Visby deltog bland andra Gotlands Fornsals grundare, Per Arvid Säve. I de gotländska tidningarna kan man läsa vad Per Arvid Säve tyckte om den gotländska och svenska fornminnesvården. Bland annat utgöt han sig över djuren i ruinerna, som vid den tiden användes som ko- och djurstall. Han nämnde också den ”grymtare” som stod fastbunden utanför ruinen Drotten, och tydligen kunde skrämma slag på besökare. Tur att vi slipper dylika ”väktare” i dag.
Föreningsordförandena beskrivs under avsnittet som avhandlar den epok de har varit verksamma under. Här finns många kända namn. Den nuvarande, Frédéric Elfver, efterträdde Margareta Kempff Östlind år 2014. Under hennes tid byttes föreningens logotyp ut mot den nuvarande som inspirerats av ornamentiken på det gravklot från 500-talet som vilar högst upp på Inglingehögen i Västra Torsås, sydväst om Växjö.
Bilagorna tar upp nästan 90 av bokens 246 sidor. De är ju ett måste, men det blir lite konstigt att register och litteraturlistan därmed börjar nästan i bokens mitt.
Värre är att namnregistrets sidor lämnar en del övrigt att önska. Lennart Karlsson ska finnas på sidan 62, men där finns ingen sådan. Allvarligare är att arkeologen Erik B. Lundberg och arkitekten Erik (Johan) Lundberg blandas ihop. Det är inte första gången och säkert inte den sista, men det gör inte saken bättre.
Trots dessa invändningar bör boken införskaffas av den som har det minsta intresse av fornvård, dess historia och inte minst av dem som varit verksamma inom området.

Torsten Svensson, Populär Arkeologi