Ultramarin

Titel: Ultramarin
Författare: Henrik Stannow
ISBN: 978-91-7040-081-0
Bandtyp: Mjukband
Antal sidor: 128
Vikt: 200
Lagerstatus: Finns i lager
Pris: 130 kr

Lägg i varukorgen

Beskrivning

Ultramarin, en målarbok, är måhända umbärlig som handbok för en bildkonstnär som söker tillförlitliga svar på frågor i ämnet materialkunskap. Men den kan ha annat att berätta för Dig, ensamma läsare, till exempel om jakt på liv och död efter kärlek och gemenskap i färgernas värld.
Tavelmålaren Egon blandar sina färger i ett gränsland mellan dröm och verklighet, mellan det medvetna och det omedvetna. Det vardagliga och det dramatiska blandas med konstens egna problem. Så länge färgerna tänds på paletten framför naturens undflyende motiv, så länge hans Thérèse finns i närheten, är livet värt att leva.


Henrik Stannow (1936) är uppvuxen på Lidingö. Jur.kand. 1962. Bolagsjurist i LKAB. Därefter chefsjurist i STIM under många år. Han har tidigare givit ut ett antal diktsamlingar samt juridiska skrifter, främst om upphovsrätt till musik. Stannow är numera bosatt i Vejbystrand, Skåne.

Recensioner

Genreblandad målarbok
En sorts målarbok som är en tankebok, en drömbok, en prosadiktbok, kanske en bok utan genre eller en där genrerna blandas som färgerna på en fuktig akvarellduk. Sådan är Henrik Stannows Ultramarin, som just har undertiteln En målarbok.
Det är något lockande med den här texten som inte låter sig infösas i något snävt bås. Den vrenskas och slingrar sig, ömsom poetisk, ömsom småtorrt refererande livets gång.

Jag vet inte vad jag ska tro om målaren Egon och är inte säker på att jag förstår allt, men "förstå" är ett överskattat begrepp när det gäller konstarterna. Leva med i verket, i det här fallet texterna som tillsammans formar en berättelse, är mer givande.

Då framträder allt tydligare den ultramarina färgen, blåkråkans sträva röst och berättarens kärlek till Therése, hans musa, hans Beatrice. Liksom fadern och modern, atombomben, strandlinjen, paletten och kärret.

Stannow blandar sina ord och berättelser som målaren blandar sina färger. Koboltblått får sin ton bredvid kadmiumgult och ljusockra. Det dramatiska bredvid det vardagliga.
När man skriver är man gud, om än med litet g. Stannow drar sina gränser, sliter upp revor i verkligheten, låter ljuset fundera på att byta plats med skuggan. Allt är möjligt, bökigt och utmanande.
Lena Köster, Upsala Nya Tidning